Under medeltiden bredde kristendomen ut sig och med centrum i Rom, efter att det antika Romarriket kollapsade efter att kristendomen upphöjts till statsreligion, blev det så att hela Västeuropa blev 
katolskt under början av medeltiden. I Sverige dominerade den katolska läran och det fanns flera kloster för både munkar och nunnor, tills kung Gustav Vasa tröttnade på alltsammans och reformerade hela landet i princip över en natt och beslutade att landet skulle vara protestantiskt. Detta skedde år 1527.
Dessförinnan hade kyrkan ett hårt grepp över Västeuropa. Alla gick troget i kyrkan varje söndag och befolkningen fick lyssna på långa predikningar på latin. Kyrkan predikade om himmel och helvete och alla var livrädda för att falla ifrån den hårt utstakade moraliska banan alla följde. Mycket handlade om att bestraffas om man gjorde fel. Framför allt skrämdes man av skärselden där man kunde hamna i oändlig plåga om man hade otur. Folket var beroende av prästernas välvilja mot dem så att de kunde få syndernas förlåtelse, prästerna var i sin tur beroende av att folket betalade “tionde” dvs betalning till kyrkan.