Medeltiden avbildas ofta som en tid av djupt mörker och misär, och i filmer och litteratur är det inte ovanligt med bilder av livegna bönder som går och slavar i leran medan elaka herremän sitter och ler så hånfullt de bara kan. Saker som häxbränning, digerdöden och predikande präster där alla som inte går i kyrkan eller på något sätt går emot samhällsnormerna skall straffas både i livet och efter döden. Noll tolerans. Noll frihet.
Men var det verkligen så enkelt? Blev man omedelbart bannlyst eller avrättad om man fick barn utom äktenskapet eller var homosexuell? Var det medeltida samhället verkligen så intolerant som det verkar eller fanns det individuell frihet?
Olika epoker – olika attityder
Idag organiseras det årligen olika LBQT festivaler och events runtom i jordens alla länder, och människor kan med glädje och stolthet vifta sina Prideflaggor på gator och torg. Visst finns det personer som av olika anledningar sätter sig emot detta, men faktum är att det numera är både en rättighet och frihet att få ha den sexualitet man har. Till och med i länder där regimen är extremt konservativ och där homosexuella gärningar är totalförbjudna diskuteras det regelbundet om det är rätt eller inte. Världen är långt ifrån perfekt när det kommer till frågan, men det är över lag bättre nu än det någonsin har varit förr.
Under medeltiden hade man en hel del åsikter om huruvida det var okej för män att gilla män och kvinnor att vara med kvinnor och det fanns olika tidsperioder där man betraktade homosexualitet på olika sätt. Under den tidiga medeltiden var man ganska avslappnad i frågan som en naturlig fortsättning på den antika grekiska och romerska synen på kärlek mellan samkönade gudar och människor. Man hade länge betraktat sexualitet som en naturlig del av en människas existens, och det var inte märkvärdigare för en statsledare som Alexander den store eller Julius Caesar att ligga med män som det var att ligga med kvinnor.
Med kristendomens intågande började det däremot bli svårare att vara homosexuell, och det berodde på den intolerans som predikades både i de heliga skrifterna och av präster och biskopar. Nu blev det olagligt att utföra homosexuella akter men det bestraffades inte hårdare än att till exempel be böner i hundra dagar eller att inte få gå i kyrkan under en viss period. Under 1100- och 1200-talen hårdnande attityden, och med infördes till och med dödstraff för personer som kommits på flera gånger. Inom medeltida konst fanns det dock ofta underliggande homosexuella teman, och med renässansens intåg började den nakna kroppen och homo-erotiska motiv bli allt vanligare igen, trots kyrkans protester. Stora artister som Michelangelo och Caravaggio drog sig inte för att ge uttryck för sin egen homosexualitet i sina mästerverk och även om de inte kunde leva helt öppet har de gått till historien som några av de allra främsta konstnärerna.